Sportchefsbloggen: Stämningen och luften i omklädningsrummet känns renare än någonsin

Kära Ariana-familj, det har blivit dags igen för att lätta på Ariana-hjärtat, denna gång mer än någonsin. På både gott och ont.

Det är denna tid på året där det mesta har skett och vi rör oss mot den mest spännande delen av säsongen. Vi är där nu, och jag ska givetvis ta er en sväng bakom kulisserna och ge er insyn på en hel del spännande händelser.

Ni undrar säkert varför vissa beslut tas? Eller rättare sagt, hur arbetar vi i styrelsen? Sist men inte minst, vill jag ge er en uppdatering kring läget i vårt A-lag, som alltid är spännande läsning för den trogne Ariana älskaren!

Viktigt att veta! Bloggen vänder sig främst till Ariana-supportrar. Till dem som älskar detta lag med stolthet. Bloggen vänder sig till dem tusentals människor runtom i världen som delar samma drömmar med oss kring klubben. Syftet med bloggen är att låta er få ta del av det som supportrar vanligtvis inte brukar se eller höra. Men syftet är också att ge er en insyn och få veta vad vi får gå igenom.

Bloggen har haft uppehåll ett tag nu pga. tidsbrist, men det har hänt en hel del sedan pandemin tog fart. Hjärtat är fullt och känslorna bubblar… det blir en lång läsning, men nu kör vi!

Främst av allt, lördagens hemmamatch är det allra viktigaste på listan. ALLA ses vi på Hyllie IP… eller vänta! ALLA MÅSTE TILL HYLLIE IP!

Saknaden av er underbara supportrar på läktaren under dessa två år med restriktioner har varit gigantiskt. Vi saknar era röster, sånger och skrikande. Vi saknar när ni hoppar av glädje, eller skriker av ilska. Vi saknar när ni ställer krav. På lördag vill jag ha full läktare, där ni skriker och ställer krav, och att vi till slut hoppar och sjunger tillsammans, som det brukade vara förr. Hör ni, det finns ingen klubb, då menar jag INGEN klubb i dem lägre divisionerna som har vår fina läktarkultur, färggladhet, musik, trummor, åskådarantal och fina stämning. Där är ingen klubb på dessa nivåer som har tusentals fans runtom i världen och 10 tusentals följare på sociala medier efter bara ett par år. Känn stolthet!

Det är nu åter dags att samlas och visa oss igen för svensk fotboll, visa vår styrka, visa vår kärlek och vår tro på detta lag. På tal om år… VI har funnits endast i sex år. Klättrat fem av dessa och slåss nu för den sjätte uppflyttningen. Ett kliv varje år. En ung och orädd förening utan dess like. Tränare har kommit och gått. Spelare har kommit och gått. En del ni supportrar inte alls brydde er om, och en del där ni har fått lyfta på ögonbrynen. Det är så fotbollen fungerar, speciellt i Malmö.

Det är en drös av lag i Div. 2 och Div. 3 i denna staden, och ett gäng av spelare som hoppar runt mellan dessa lagen, och ingen av dessa klubbar kommer någonvart på åratal (undantag för något av lagen). Malmö-mentaliteten är inte lätt att handskas med. Av min erfarenhet under dessa år vet jag att, spelare i denna staden tror alltid att de är bättre än vad de egentligen är. Bättre än varenda lagkamrat i laget de kommer till. Få är villiga att göra ”jobbet”. Man är tuff och kaxig på utsidan men väldigt ofta feg och mjuk i ”kriget” på fältet. Väldigt sällan hittar man spelare som ger uppriktigt med svett och blod till sina klubbar.

I slutändan måste alla klubbar ha en identitet och det har Ariana FC. Därav jobbar vi alltid efter vår identitet. Vi känner ingen religion, etnicitet, färg eller språk. Vi strävar alltid efter våra tre ledord; kärlek, gemenskap och respekt. Vi visar kärlek till dem som ansluter, respekterar alla oavsett vad, och tar in dem i vårt gemenskap och öppnar upp våra armar. På vägen har vi blivit fler och fler som anslutit sig till familjen och oavsett om de är kvar eller inte idag, så är de en del av familjen ändå.

En del har vi blivit av med, och en del väljer att kasta skit på vårt namn. Men varje gång plockar vi upp skitet och tvättar av det. Vi är selfmade, vi är gjorda för denna utmaning!

Sanningen är, VI kom till med 0 kronor på kontot. Våra bostäder blev vårt kontor, samlingsplats, tvättstuga och förråd. Ariana föddes med kärlek och det spred sig snabbt världen över. Varje hjärta klubben berör – erövras. Vi tar hand om Ariana på samma sätt som en förälder tar hand om sitt barn, med en massa kärlek! Denna kärlek gör skillnad. Det intressanta är, att de tre första åren tvättade vi alla föreningens kläder i våra lägenheter, vi hade spelarmöten i våra vardagsrum och förvarade föreningens material i våra bilar.

Än idag, sex år senare är vi som gäster på vår “egen” hemmaplan. Vi har ett omklädningsrum, och inne i omklädningsrummet har kommunen byggt in ett förråd lika stort som toaletten på Ribersborg, där vi har hela vår förening. Vi har inte tillgång till varken klubbstugan eller kiosken på idrottsplatsen. Eller ett kontor för att ha våra föräldramöten för våra 100+ barn i föreningen. Spelarmöten innan och efter matcher sker i våra omklädningsrum. Vi är gäster i vårt eget hem, Malmö. I detta skedet undrar ni säkert varför? Det undrar vi också!

Ariana FC styrs av ett gäng unga Malmökillar. Fem stycken tills idag. Helt ideellt och utan arvoden och löner. Ingen av oss har en kriminell bakgrund osv. Bara vanliga Malmö-killar som vill göra något gott för Malmö, för samhället vi lever i och för den kommande generationen. Inget mer inget mindre. Ändå är det vi som åker på en massa granskningar till höger och vänster… Varje gång samma resultat, clean as f…!

Varje gång vi frågar något lag om en spelare, där SPELAREN själv är villig att komma till Ariana så frågas det om en övergångssumma eller så nekas vi för att det är… Ariana FC. ”Gå vart du vill men inte till dem” säger klubbarna till sina spelare. Dessa klubbar som motarbetar oss och visar noll respekt, lovar jag er supportrar att vi ska trampa över och åka förbi. Med er supportrar vid vår sida är vi starkare än någonsin. UNITY IS POWER och vi hittar vår styrka i er!

För ett par veckor sedan hände det något av det vidrigaste som kan hända på en fotbollsplan. Det vidrigaste jag har skådat under mina 20 år som spelare. Vi möter ett lag som vi aldrig har mött förut. Alltså är vi främmande för varandra. Under matchen finns det tre-fyra spelare i motståndarlaget som springer runt och ständigt försöker provocera Ariana-spelarna. Vilket är helt normalt i en fotbollsmatch, för det har vi alla gjort. Men dem syrliga kommentarerna blir allt äckligare och vid varje mål de gör springer deras målvakt ut till halva planen och till den närmsta Ariana-spelaren med knutna nävar och skriker, hånar och gapar. Men det värsta kom ändå på slutet när en av spelarna kallar en av våra spelare för muslimjävel. Detta är inte första gången det händer vårt lag, och säkert inte den sista. Varje gång har vi fått bita i tungan och gå därifrån utan att säga något, anmäla eller lägga någon vidare energi på det. Dock hoppas vi få möta samma spelare i returen för att ge honom en fotbollsläxa han aldrig fått tidigare. Dock förstår jag inte syftet med detta. För mig är en sak solklar. Respekt är bland det första man lär sig som idrottsman. Har man inte det så är man ingen idrottsman! Men låt de få trycka på vilka knappar de vill, nu vet vi vad de har för värderingar. Det kommer inte funka igen. De rör oss inte mer med dessa fula knep. Vi har gjort våra förändringar.

Det är då vi kommer till byten av tränarna… ”Varje år byter ni tränare” har vi fått höra. Ja som fan att vi har gjort det. Detta är inget vi hade velat, men saker och ting händer och vi gör alltid det vi tror är bäst för Ariana FC. Vi är medvetna om att det är viktigt med kontinuitet och kontinuitet ska inte underskattas. Dock har vi ett sätt att jobba på, en dröm att jaga. Vissa har fått gå pga. brist på resultat, vissa har fått gå pga. brist på kunskap, engagemang eller den klass Ariana strävar efter.

Spelarna då, de kommer och går också. Första fyra åren var det inte många som lämnade, men därefter har det blivit en del spelare in och en del ut varje säsong. Idag har vi fortfarande tre spelare i truppen som deltog i reservserien då klubben grundades (Div. 8). Utöver det förfogar Ariana FC över sex spelare med landslagsmeriter och två av dem är aktiva landslagsspelare än idag. Det är unikt i sig bara det. I år, sedan säsongen startade, har vi blivit av med tio spelare. TIO SPELARE MITT UNDER SÄSONGEN! Detta hade skakat om vilken klubb som helst. Men inte Ariana FC. Det finns fortfarande en stark grupp av lejon kvar och som kommer att räcka gott och väl för de 16 finaler som är kvar. De som är kvar är också de som vill vara kvar här, och det är det viktigaste!

Tommy och Marjan tillkallades nyligen som nya tränare och vi är otroligt glada för att de tackade ja till projektet. Med Tommy och Marjans ingång står vi starkare än någonsin. Vilket jobb de har lagt ner på så kort tid dessa herrar. Spelarna ser gladare och mer motiverade ut än någonsin. Tommy och Marjan, som jobbar väldigt noga och detaljerat, och som alltid kräver 200% närvaro och hjärta av spelarna, har fått Ariana skeppet på den väg den ska vara. Samtidigt fångar de varje individ i gruppen och får dem att känna sig delaktiga, vilket gör att stämningen och luften i omklädningsrummet känns renare än någonsin.

Hungern är tillbaka hos lejonen, hoppet lever trots den dåliga starten på säsongen och vi kommer att slåss för våra drömmar till den sista sekunden. Tommy och Marjan har dock aldrig fått uppleva Ariana-publiken tidigare på Hyllie IP och det är något jag vill att ni skänker dem denna helg!

Vi har skyndat fram resultat i fem år och samtidigt lagt enormt mycket tid och energi på detta. Fem år av framgång är historia. Nu börjar en ny era, ett nytt kapitel. Oavsett resultatet i år hoppas vi få bygga långsiktigt och annorlunda med våra nya ledare. Oavsett resultatet i år förblir målet detsamma. Sveriges fotbollsfinrum får verkligen inte missa Sveriges varmaste fotbollsförening – Ariana FC – med vår unika och stora familj! <3

#ForzaAFC